4 oktober 2016


3 oktober 2016

23 september 2016

Life didn't go right, so I went left

Fan vad som hänt de senaste månaderna. Senaste veckorna. 
Känns som att allt smälter samman och det är svårt att hålla koll på när saker och ting blev som de blev. 

Jag har träffat en helt underbar karl. Inget definitivt seriöst, men nog för att jag ska tro att det finns en rätt stor chans att det blir någe. 

Men sen var det ju det där med att vilja ha det man inte kan få.. Vi pratade om det på jobbet: tjejer vill oftast ha killar dom inte kan få, även fast dom egentligen inte vill ha den personen. 
Jävla M är allt jag säger. Den som är insatt vet precis vad jag menar med det. 
I want him, but I know I will never get him. 

Och samtidigt är jag ju så nöjd. Mannen (haha så gammal är han inte men det låter mer vuxet) som jag snackar med och har träffat är så himla underbar. På många sätt och vis. Men jag vågar inte öppna upp helt, för jag är rädd att hela M situationen ska upprepas igen.. Suck. 
Hoppas bara att min rädsla inte förstör något otroligt bra. 

19 augusti 2016

Vuxenpoäng?

Det är faktiskt lite kul med en ovana jag la mig till med på semestern. Jag har nämligen börjat köpa hem cider och ha i kylen, så man bara kan gå och ta sig en när man känner det där suget. Och tänk nu inte systemet cider, utan vanlig cider från Ica. 
Igår var det så himla passande. Var helt slut efter att ha kommit i säng lite väl sent (skyller på mannen som tog med mig på en sen nattlig tur i sin bil) samt så blev det inte många timmars sömn. Så när jag kom hem från jobbet och hade lagat en taco gratäng, som tyvärr inte blev så bra som den brukar, var det bara att öppna upp flaskan och ta sig några härliga klunkar. Sen sitter man och smuttar på den med en bra film i sängen resten av kvällen!
Lite vuxenpoäng där eller?! :D

Nu kanske det inte är den bästa vanan, men fan vad gott det är och ganska mysigt dessutom. 

1 augusti 2016

26 juli 2016


6 juli 2016

Cooling. Vest

Efter en otroligt skön joggingtur som fick mig att glömma all stress som jobbet gett mig så ska jag nu trycka i mig lite taco innan det är dags att fortsätta på projekt: bleka rötterna. 

Började bleka redan förra veckan (torsdags) men lät det inte sitta nog länge så att rötterna blev nog ljus. Så nu med lite extra svett som skydda integriteten av mitt vackra hår går det att bleka igen 😏👌🏻

28 juni 2016

25 juni 2016

Midsommaren 2016








Jag lät min storebror hålla i kameran. Sakta dansade jag ut bland grönskan och kände midsommarens sång i mig. 

17 juni 2016

F.U.C.K

When you suddenly start to fall in love with someone. Love everything about them. Really care about them - and they are taken already. 
Fuck life right now..




21 maj 2016

Hjärnan går i 200km/h

Klockan är snart midnatt, det är dags att sova, slappna av, drömma sig bort...
Vem fan försöker jag lura?!

Så fort huvudet når kudden och all elektronik slås av, ljuset är släckt och man B Ö R sova, börjar min hjärna arbeta i 200km/h och kan helt enkelt inte bli tyst. 
Jag kan ha hela diskussioner med mig själv, komma på grymma idéer och allt. Igår natt kom Jah till och med på en helt grym idé för reklamfilmer åt Jämtlands Gymnasium - vinklar, ljus ALLT!

Så arbetar hjärnan, hela tiden, i flera timmar. Oftast tar det 2-3 timmar att bara somna, även fast jag var dödstrött innan jag la mig. Vad fan ska man göra?
Sömntabletterna får inte tas längre, och jag tror inte jag klarar mig utan dem. Jag behöver sömn. Nu. Pronto. 

Gah. Blir galen på mig själv. Godnatt. 

14 maj 2016

Ett-tre i noll-fem, tvåtusensexton

Mina dagar är just nu precis som en bergodalbana - vissa dagar är bra, vissa dåliga. I onsdags hade jag en ren skitdag, första dagen med ny medicin som förhoppningsvis ska ge mig lite stabilare tillvaro. Jag minns ärligt inte hur det känns att inte vara som jag är, vem var jag innan jag blev denna Emilie som trycker ned sig själv så hårt, ställer för höga krav - inbillar sig och egentligen verkligen bryr sig om vad alla tycker och tänker. 
Jag vill träffa henne. Men vi får se om det är möjligt. Bara framtiden vet, och jag ska tydligen leva i nuet och börja fokusera på mig; Vem är jag?

Nu börjar sömntabletterna verka.. Go'natt!

2 maj 2016

Jag känner mig naken

Varje steg, varje andetag
Varje röst, varje svar
Får mig att känna mig
Naken
Utsatt
Otrygg
Sjuk
Ful
Oönskad
Älskad
Hatad
Glömd
Naken. 

24 april 2016

|•|




17 april 2016

7 april 2016

I know sadness, I know fear. I know wisdom, and your ear...

Första inlägget på en evighet blev selfies ;)

1 februari 2016

21 januari 2016

Värsta dagen i mitt liv(?)

Man brukar ju ofta säga: sådan matte sådan hund. 

Matte (jag) har varit sjuk en längre tid, och när jag äntligen tror det ska bli lite lugn och ro; händer det som inte får hända. 

Vi börjar från början:
Igår kväll började Moa spy samt fick hemsk diarré. Men efter någon omgång tog det stopp, och jag kunde pusta ut och trodde att allt var över. 
Vi gick och la oss som vanligt, men allt var inte som vanligt när klockan ringde i morse.. 
I vanliga fall när klockan ringer så hinner jag bara trycka av larmet och på med lampan så ligger Moa på mig och ska ha sitt morgon-gos. Det hände inte i morse, men inte tänkte jag så mycket på det först och drog istället Moa till mig och började gosa med na. När jag släpper brukar hon sedan hoppa ned på golvet och visa "nu ska vi kliva upp matte!" - men inte i morse. Hon låg bara kvar och var allmänt slö och trött. 

Tillslut kände jag att vi måste kliva upp för att hinna på jobbet. Men Moa rörde sig inte.. Så jag lyfte ned henne och genast åkte baken i golvet. Min första tanke då var att hon bara var så trött att hon tänkte lägga sig igen, men när jag gick iväg och hon kom efter märkte jag att något var fel. Ena benet släpade och hon hade allmänt svårt att röra bakpartiet. 
Genast tog jag fram telefonen och smsa min mamma med en film på hur det såg ut. De två minuter det tog för henne att svara var nog de värsta i mitt liv.. Jag bara grät. "Diskbråck" var det enda jag tänkte på. 

Vi bestämde snabbt att vi måste till veterinär och jag fick hämtning in till stan. 
Klockan 8 ringde jag till Ejra djurklinik och fick mig en akuttid på en gång. 
Sedan följde ca 3 timmar av provtagning, provtagning och röntgen. Inga riktiga svar, men saker vi inte ens trodde dök upp som dock inte hade någon inverkan på varför hon mådde som hon gjorde. Tidigt stadie till artros fick jag höra, hela min värld gick sönder. Alla tankar om att hon aldrig kommer gå i avel, aldrig kommer få leva ett normalt hundliv dök plötsligt upp. 

Moa blev lämnad för dropp och övervakning, samt så satte de in smärtlindring och sedan antiinflammatoriskt.
18:56 gick vi in genom dörrarna igen, och möttes av en otroligt glad och hög hund. Hon kunde gå igen mycket bättre än några timmar tidigare bara, och var väldigt glad. 
Femton minuter senare fick vi åka hem med hund och tratt, och imorgon ska vi in lite snabbt för att ge sista medicinen i kanyl så hon slipper tratten sen. 

Jag kan äntligen andas ut, och kommer nog sova jävligt bra i natt..

9 december 2015