Matte (jag) har varit sjuk en längre tid, och när jag äntligen tror det ska bli lite lugn och ro; händer det som inte får hända.
Vi börjar från början:
Igår kväll började Moa spy samt fick hemsk diarré. Men efter någon omgång tog det stopp, och jag kunde pusta ut och trodde att allt var över.
Vi gick och la oss som vanligt, men allt var inte som vanligt när klockan ringde i morse..
I vanliga fall när klockan ringer så hinner jag bara trycka av larmet och på med lampan så ligger Moa på mig och ska ha sitt morgon-gos. Det hände inte i morse, men inte tänkte jag så mycket på det först och drog istället Moa till mig och började gosa med na. När jag släpper brukar hon sedan hoppa ned på golvet och visa "nu ska vi kliva upp matte!" - men inte i morse. Hon låg bara kvar och var allmänt slö och trött.
Tillslut kände jag att vi måste kliva upp för att hinna på jobbet. Men Moa rörde sig inte.. Så jag lyfte ned henne och genast åkte baken i golvet. Min första tanke då var att hon bara var så trött att hon tänkte lägga sig igen, men när jag gick iväg och hon kom efter märkte jag att något var fel. Ena benet släpade och hon hade allmänt svårt att röra bakpartiet.
Genast tog jag fram telefonen och smsa min mamma med en film på hur det såg ut. De två minuter det tog för henne att svara var nog de värsta i mitt liv.. Jag bara grät. "Diskbråck" var det enda jag tänkte på.
Vi bestämde snabbt att vi måste till veterinär och jag fick hämtning in till stan.
Klockan 8 ringde jag till Ejra djurklinik och fick mig en akuttid på en gång.
Sedan följde ca 3 timmar av provtagning, provtagning och röntgen. Inga riktiga svar, men saker vi inte ens trodde dök upp som dock inte hade någon inverkan på varför hon mådde som hon gjorde. Tidigt stadie till artros fick jag höra, hela min värld gick sönder. Alla tankar om att hon aldrig kommer gå i avel, aldrig kommer få leva ett normalt hundliv dök plötsligt upp.
Moa blev lämnad för dropp och övervakning, samt så satte de in smärtlindring och sedan antiinflammatoriskt.
18:56 gick vi in genom dörrarna igen, och möttes av en otroligt glad och hög hund. Hon kunde gå igen mycket bättre än några timmar tidigare bara, och var väldigt glad.
Femton minuter senare fick vi åka hem med hund och tratt, och imorgon ska vi in lite snabbt för att ge sista medicinen i kanyl så hon slipper tratten sen.
Jag kan äntligen andas ut, och kommer nog sova jävligt bra i natt..